——————————-

Avkristna ledigheten!

I skrivande stund är det juletid igen och som de flesta andra är jag ledig från arbetet.
Julen är numera en kristen högtid och olika religioner har olika högtider. Svensk lag och den svenska almanackan är dock helt anpassad till de kristna högtiderna.
Om jag varit anhängare av en religion med andra heliga dagar än den kristna hade jag ändå varit ledig under den kristna påsken. Om jag vill vara ledig från arbetet under min egen religions heliga dagar måste jag däremot ta av mina semesterdagar.

En snabb genomgång av almanackan ger följande arbetsfria ‘helgdagar’:

-nyårsdagen
- trettondag jul
- långfredagen
- påskaftonen
- påskdagen
- annandag påsk
- första maj
- kristi himmelfärdsdag
- pingstdagen
- annandag pingst
- midsommardagen
- alla helgons dag
- juldagen
- annandag jul

Tillsammans med midsommaraftonen, julaftonen och nyårsaftonen som inte är rödmärkta men för de flesta arbetsfria blir det

- 1 politisk dag
- 4 kalenderbundna dagar
- 12 kristna dagar
= Totalt 17 arbetsfria dagar. Vissa av dem sammanfaller dock alltid med lördag eller söndag.

Till saken hör att även firandet av nyår och midsommar är etniskt bundet och därmed individuellt. Detsamma gäller första maj, fast politiskt. Även de arbetsfria lördagarna och söndagarna har sitt ursprung i kristet tänkande. Alla människor behöver regelbunden ledighet men inte nödvändigtvis under lördag och söndag. Redan idag är andra arbetsfria dagar än dessa en realitet för många människor.

Det finns alltså ett behov av att ge människor samma möjlighet att utöva sin egen tro, eller frånvaron av den, samt att ta hänsyn till etniskt ursprungna högtidsdagar och politisk uppfattning. Om vi menar allvar med religionsfriheten och det mångkulturella samhället måste också alla få samma möjligheter att utöva valfri religion och kultur.

Jag tror att lösningen måste vara att ge varje människa ett antal arbetsfria dagar att ta ut när det bäst passar deras trosuppfattning, behov eller politiska uppfattning.
Redan idag har vi 30 semesterdagar att använda efter eget huvud. Varför inte utöka dem med, säg, 15 dagar och slopa de generella helgdagarna?

Alla människor borde ha rätt till:
- 30 dagars betald semester, som idag, med bibehållen rätt till 3 veckors sammanhållande ledighet under sommarmånaderna.
- 15 betalda arbetsfria dagar att ta ut vid (odiskutabel) tidpunkt som passar den arbetande.
- 2 arbetsfria dagar per vecka.

Fördelar:
Religionsfriheten, rätten till frihet från religion och det månkulturella samhället blir en realitet och inte bara en kliché. Det ökar sysselsättningen genom att öppettider på de flesta arbetsplatserna blir 7 dagar per vecka. 2 arbetsfria dagar per vecka kan användas till saker som inte går idag, såsom söka arbete, ringa försäkringsbolaget, kontakta myndigheter, gå till tandläkaren etc…

Nackdel:
Mentalt kan det bli en svår omställning för många, men den som vill får fortfarande alla möjligheter att ta ut precis samma arbetsfria dagar som idag. Övriga får möjlighet att anpassa sin ledighet till tidpunkter som stämmer överens med det egna behovet.

Det beror, tror jag, pa att tanken om Canada och att vara Canadick inte ar baserat pa ras eller ursprung utan pa saker som man kan forandra, samhallssyn, identitet, lojalitet osv. Nationaldagen blir ett satt for alla att starka den identiteten och att paminna sig och varandra om vad det innebar att vara Canadensare, att det inte bara ar att vara fodd i landet.

Jag tror att ett nationaldagsfireande skulle kunna ha samma effekt i sverige. Invandrare skulle kunna borjas ses som en accepterad del av det svenska samhallet och inte bara langvariga gaster. Valdig fa av de olika invandrargrupper som kommit till Canada genom aren har gjort det med avsikt att stanna, men de flesta har gjort det i alla fall.

Med detta inlägg vill jag inte döma ut artikelns ifrågasättande av nationaldagens betydelse, bara poängtera att viftande med flaggor i anslutning till en speciell dag om året inte är det enda sättet att manifestera nationell självgodhet.