All makt till Persson

Två år har gått sedan det senaste valet och den senaste stora reformen av regeringen. Statsminister **Göran Persson** utlovade redan i våras en “toppning av laget” inför valet 2006. Nu har vi resultatet och frågan måste ställas: Är det genom att tillsätta än fler politiska statister som en regering blir bättre?

Åtminstone är det vad statsminster Göran Persson tycks tro, men spåren borde förskräcka honom. Allt för många av hans rekryteringar har visat sig inte hålla måttet. Det beror på att Göran Perssons specialitet när det gäller regeringsombildningar är att kalla in nya statister för att ersätta dem som försvinner.

######Persson har kallat på *statister* många gånger

Persson har kallat på statister många gånger: när **Lars Engqvist** tillsattes , när **Bosse Ringholm** kom, efter senaste valet. Och nu, som toppning.

Men kan någon verkligen tro att två kommunalpolitiker på lägre poster, en från Stockholm och en från Umeå, kan innebära en toppning. Det är snarare det omvända, ett sätt att med lite lagom heder förbereda för ett regeringsskifte — Göran Persson chansar på att förlora valet för att att låta borgarna regera under nästa lågkonjunktur.

###Makten till polarna

Den nya regeringen bekräftar tesen att Göran Persson vill ha makten hos sig själv och sina polare. Den främste polaren av dem alla, **Pär Nuder**, blir finansminster, samtidigt som den förre finansminstern, som också är en bra polare, blir vice statsminister så han kan hålla ordning på alla statister.

Och de nya ministrarna är bara en bekräftelse på att Persson helst utnämner sådana som blir beroende av honom själv. De har fått makten av statsministern och han kan också göra sig av med dem om han vill, utan att någon protesterar.

All makt till Persson. Det regeringens credo. Det konstigaste är att socialdemokraterna i riksdagen accepterar det.