Orgulhosamente sós - stolt står vi ensamma. Salazar-regimens favoritslagord tjänar bra som karakteristik av Portugal under diktaturen. Detta lilla, fattiga land i Europas utkant skulle under isoleringen - där nödvändigheten blivit dygd - leva på sitt jordbruk och sina kolonier.

Salazar, professor i nationalekonomi, hade inga visioner om att utveckla det portugisiska näringslivet. I stället lyckades han - som en portugisisk intellektuell en gång påpekat - få tiden att stå stilla. Tills den äntligen hann ikapp Portugal då folket i sviterna av ett smärtsamt krig i Angola kastade av sig det fascistiska oket.

Den som kommer till Portugal idag återfinner inte mycket av den gamla bilden. I landet härskar dynamik och framtidstro. Detta märks framföralt hos den unga generationen, som inte längre kastar avundsjuka blickar mot omvärlden, utan hyser en lovande tilltro till den egna förmågan.

Utvecklingen har inte varit snabb men desto mer beständig.

Med hjälp av bl a omfattande privatiseringar - föranledda av EMU-medlemskapet - har regeringen lyckats öka effektiviteten i ekonomin avsevärt. Portugal är också världsmästare i desinflation - trots drastiska sänkningar av inflationstakten ligger arbetslösheten stabilt på dryga fyra procent. Den nya frihetstiden har gett mer åt alla: landet har de senaste tjugo åren oupphörligt närmat sig de andra OECD-ländernas levnadsstandard. Utvecklingen har inte varit snabb men desto mer beständig.

Precis som marknadsekonomin har också demokratin vunnit starkt fotfäste i det portugisiska samhället. I det kortare perspektivet märks detta inte minst genom att det inför höstens val är de två stora mittenpartierna som går framåt, medan ytterlighetspartierna till höger och vänster brottas med problem.

Att partisystemet är moget och civiliserat bekräftas också av det faktum att premiärminister Guterres trots sin katolska bakgrund lyckats nå toppen i socialistpartiet. Som enande kraft i sitt hemland hyser han stort förtroende inom det europeiska samarbetet - många menar att han kan komma att överta Felipe Gonzalez roll i EU som talesman för Sydeuropa.

Den portugisiska utvecklingen sedan revolutionen visar alltså - för vilken gång i ordningen? - att marknadsekonomi, demokrati och öppenhet gentemot omvärlden är oöverträffade när det gäller att skapa välstånd och socialt lugn.

Det har varit en lång väg till förverkligandet av alla visioner som formulerades i tumultet kring "nejlikornas revolution"- den militärkupp som 1974 gjorde slut på diktaturen -, men riktningen har det aldrig gått att ta miste på. Det är inte längre något stolt utanförskap som erbjuds det portugisiska folket utan en framgångsrik delaktighet.