Till sist har kristdemokraterna förstått att partiet inte kan vara utan feminismen. Men den av kd:s kvinnoförbund lanserade "etiska feminismen" har naturligtvis inget att göra med det som vanligen kallas för feminism. Och vad som är etiskt i den går inte att förstå.

Kd-feminismen bygger på biologistiska resonemangen om skillnaderna mellan könen. Skillnader som ständigt används för att motivera könsstrukturerna i samhället.

Enligt Ulla-Britt Hagström, ordförande för kd:s kvinnoförbund, är den vanliga feminismen för "militant och fokuserar på att alla ska behandlas lika oavsett kön". Kd:s variant går i stället ut på att kvinnor och män ska behandlas olika.

Kd:s variant går ut på att kvinnor och män ska behandlas olika.

Den etiska feminismen är bara en ny strategi från de konservativa krafterna i kd som vill omöjliggöra för kvinnor att vara fullvärdiga individer i samhället. Att sådana förslag kommer från ett parti vars partiledare anser att kvinnor på grund av sitt kön är bättre på hushållsgöromål och omsorger än män, är inget att förvånas över. Inte heller är det konstigt att de konservativa idéerna kommer från kvinnoförbundet - diskbänkskonservatism är kd:s främsta -ism.

Användandet av beskrivningen etisk för kd:s feminism är anmärkningsvärt. Är verkligen alla andra sorters feminism oetiska? Snarare är det oetiskt av kd att i alla sammanhang - genom att upprepa orden etik och moral, utan att ge dem något substantiellt innehåll - försöka lägga beslag på just etiken.

Det finns inget specifikt etiskt - om man nu inte tror att allting som kd gör är etiskt och ingenting annat - i den feminism som kd:s kvinnoförbund lanserar, snarare bara en massa biologistiskt trams.

Den etiska feminismen borde kallas den oetiska anti-feminismen, ty det är vad den egentligen är.