Så har då ännu en minister tröttnat på Göran Persson. Erik Åsbrinks avhopp borde inte förvåna någon. Och ersättaren på finansministerposten, Bosse Ringholm, lär inte bjuda några överraskningar. Persson är en minister fattigare och en statist rikare.

Läs mer om Persson: »  Låt förstörelsen börja! »  Fetknoppen sitter i vägen. »  Statister sökes! »  Konsten att göra upp med sossar.

Nu är de ett gäng, de som lämnat regeringen för att de tröttnat på Göran Persson. Jan Nygren, Margot Wallström, Ylva Johansson, Ines Uusman, Anders Sundström och Erik Åsbrink har alla i någon mån varit stöttepelare i regeringen, men av olika anledningar tröttnat på Göran Perssons buffliga ledarstil.

I deras ställe har Persson skaffat en hoper statister, som saknar politisk självständighet och kan följsamt hanteras av Han Som Bestämmer. Efter Åsbrink snabbrekryterades AMS-chefen Bosse Ringholm, som lär bli en lagom följsam statist i Perssons spann. Ringholms programförklaring - att han vill kombinera tillväxt och rättvisa - framstår som patetiskt floskulös. Från finansdepartementet lär framgent inte komma några överraskningar.

Persson säger att det inte finns något nytt i det som sades i intervjun igår, ingen nyansskillnad vad gäller den ekonomiska analysen i budgeten. Men det var inte vad som sades, som fick Åsbrink att avgå, utan att statsministern pratar skattesänkningar i teve ett par dagar innan budgeten presenteras, utan att alls ha förankrat dem med finansministern. Det är inte konstigt att Åsbrink känner att han inte har statsministerns förtroende. Att presentera budgeten är finansministerns stora uppdrag.

Persson deklarerar "business as usual".

Mönstret känns igen från när Margot Wallström som socialminister gavs kännedom om förslaget att införa en dagismaxtaxa, först ett par dagar innan den presskonferens där socialdemokraterna presenterade sitt valmanifest. Det dröjde inte länge förrän Wallström försvann från regeringen.

Persson beskrev Åsbrinks agerande som överilat, men bad honom inte att stanna kvar. Han trodde inte heller på de skäl som Åsbrink presenterade. Det är nästan så att man funderar om inte Persson faktiskt letade efter att ge Åsbrink en anledning att avgå.

Det är skrämmande att Göran Persson inte visar minsta tillstymmelse till förståelse eller självkritik efter avhoppen. Istället deklarerar Persson "business as usual", vilket betyder fortsatt maktfullkomlighet i ett kabinett som inte står i vägen för statsministerns soloshow.

"Flyktingkatastrofen har inneburit massflykt, internering och tvångsmässig evakuering. 5 000 kan vi ta hit säger regeringen, fler säger (v) och (mp), färre säger andra. Ibland kan det verka cyniskt att pyssla med sådan människomatematik. Marknadskraften har emellertid tagit fram en exakt siffra på hur många som borde få komma hit enligt den nyliberala uppfattningen: Exakt så många som vill - varken mer eller mindre."