De svenska direktörerna är nästan alla män med samma sorts bakgrund och likartade erfarenheter. I en alltmer heterogen värld vore det bra med en större variation även bland de högre cheferna, men en sådan förändring kommer knappast ske om inte rekryteringsgrunderna förändras radikalt.

För ett år sedan presenterades rapporten "Styrelseordförandes utsagor om VD-rekrytering" av Charlotte Holgersson. Den bild som presenteras där av hur VD:ar rekryteras visar att den homogenitet som präglar den svenska VD-kåren med all säkerhet kommer att bestå. Flockbeteendet i rekryteringsprocessen liknar det som Astras ägare och svenska börsanalytiker har kritiserats för i Zeneca-affären. De tror sig tänka självständigt, men drivs av simpel instinkt.

I svenska företag är färre än var tionde person i företagsledande position kvinna.

De som rekryterar VD:ar tror att de kriterier som de använder är objektiva och leder fram till rätt VD. Så kan vara fallet. Men samtidigt är det kriterier som utestänger stora grupper från att ens vara möjliga som VD:ar - grupper som det säkert finns en hel del goda VD-ämnen i.

Den bild som framträder är att den perfekta VD:n är man, med rätt utbildning, rätt nätverk, rätt arbete, rätt fritidsintressen, som jakt och segling, och gift med en representativ hustru. Vidare har gruppen en likartad bakgrund: de kommer från över- eller medelklassen har likartade utbildningar från ett fåtal lärosäten. Det handlar kort och gott om en liten grupp män med samma åsikter.

Det är kanske inte så konstigt, människor väljer ju ofta sin likar när de skall välja någon. Det är alltså snarast frågan om hur en grupp reproducerar sig själv, för det är samma bakgrund och miljö som de nuvarande VD-arna kommer från också.

Förment objektiva kriterier leder till en reell segregering.

Det viktigaste när man väljer en ny VD är kompetensen. Hur denna ser ut är dock inte lika klart, men tydligt är att kompetens mer handlar om att passa in och vara lik nuvarande VD-ar än någonting annat.

Kompetensen kan beskrivas på följande sätt: Skall matcha företagets utvecklingsfas. Lyckats med tidigare arbetsuppgifter. Akademisk utbildning. Branscherfarenhet. Hederlighet. Inte se alltför udda ut. Ha ett bra kontaktnät. Gift med ett stabilt familjeliv och en representativ hustru.

De som uppfyller de två sista kriterierna är en liten grupp av personer som umgås i rätt kretsar. För att bli en VD-kandidat måste du vara med i de rätta fritidsklubbarna, annars kan du aldrig komma på fråga som VD.

Kraven på den representativa hustrun är ju ett av de mer udda. Det gäller att vara gift med rätt sorts fru för att ens en gång kunna komma ifråga. Är det då konstigt att det finns så få kvinnor som blir VD-ar i Sverige?

Men det stora problemet är egentligen att VD-arna rekryteras ur en så liten grupp med människor. En liten grupp som umgås med varandra och har likartade åsikter. Att det svenska näringslivets toppar ofta låter som om de talar med en mun är inte förvånansvärt när man vet hur de rekryteras.

De "objektiva" kriterier som man har till grund för att rekrytera VD-ar leder till diskriminering. Det handlar om en reell kvotering av kön, erfarenheter, bakgrund och annat. Ödets ironi är att förment objektiva kriterier allt som oftast leder till en reell segregering.

"Kamp för yttrande- och tryckfrihet, för rättssäkerhet, för den personliga integriteten och friheten kommer alltid att behövas. Vad folkpartiet har med detta att göra är mer osäkert."