"Ett fritt samhälle måste aktivt värna om oliktänkares rätt att säga vad de tycker." Vilken stor liberal ligger bakom de orden? Popper eller kanske Mill? Nej, Dan Berner, den ökände nazisten från Karolina Mattis föreläsning vid Umeå universitet.

I en artikel i Flashbacks nyhetsbrev, de svenska undergroundkulturernas främsta forum, håller Berner sitt försvarstal: "Det demokratiska förtrycket når nya höjder". För sina yttranden vid föreläsningen har han dömts för hets mot folkgrupp till två månaders fängelse.

Berners artikel är märklig läsning. Inte så att han undanhåller sina läsare det man kan förvänta sig: den sedvanliga smörjan av revisionistiska konspirationsteorier och en allmän historisk okunskap blandas med anekdoter från rättegången.

Men på det hela taget lever Berner inte alls upp till schablonbilden av den nazistiske fienden. Han är varken en skränig skinnskalle eller en fanatisk, antisocial judehatare. Tvärtom är han en ganska välartikulerad, sansad man, som på ett drastiskt men likväl intellektuellt hederligt vis kan tala för sina åsikter.

Än mer förvånad blir man, när Berner mot slutet av artikeln tar strid för den oinskränkta yttrandefrihetens princip. Han ställer frågan vad som kommer att bli följden av demokratins klappjakt på sina fiender:

"Det har alltid varit de kontroversiella, 'stötande' åsikterna som har utsatts för repression, genom alla tider. I dag finns det inget skydd för just sådana åsikter, och alltså är yttrandefriheten en illusion."

Det öppna samhället kan bara försvaras genom just yttrandefrihet.

Är det en omvändelse under galgen? Har Berner egentligen hela tiden varit en missförstådd demokrat? Är hela hans nazism mest en ploj, att bryta tabun och göra revolt? Nej, det är svårt att tro att han inte är skrämmande uppriktig i sin nazism. Det är just det som är det märkliga; han, 1990-talets kanske mest ökände svenske nazist, en övertygad antidemokrat, förstår det öppna samhällets och yttrandefrihetens princip bättre än någon av dem, som ryckt ut till demokratins försvar, för att stoppa honom.

Därmed är förtecknen omkastade. Demokratins motståndare blir dess försvarare, och tvärtom. Om de, som förespråkar demokrati, inte tror på den, och de, som bekämpar demokratin, tar strid för dess grundsatser - vilken signal sänder det till den som verkligen tror på demokrati och yttrandefrihet?

Och om demokratins fiender inte är fanatiska våldsverkare, utan vältaliga personer som inte räds att föra en sansad diskussion, att få sina åsikter ifrågasatta, medan demokratins försvar sker med tvivelaktiga metoder - vem ska man egentligen lita på?

Lagar, åsiktsregistrering eller informationskampanjer som förbjuder människor att hysa och uttrycka sina åsikter, ställer oss på en tankefrihetens "slippery slope". Tankefriheten är ingenting värd, om den inte också försvarar rätten att hysa de mest extrema, motbjudande och odemokratiska åsikterna. Om den inte tillåter också ett radikalt förnekande av själva demokratins grundprincip - alla människors lika värde - tillåter den ingenting.

För den som förvägras en så grundläggande rättighet som att uttrycka sina tankar, vilka vägar kvarstår då? "Allt man kommer att åstadkomma är att slutligen tvinga oss till våld; det kommer helt enkelt att vara den enda utvägen för oss", skriver Berner. När demokrater försöker stänga ute dem som ifrågasätter deras värderingar ­ det må vara allt ifrån en djurrättsaktivist eller en Jenny Lindahl till en Dan Berner ­, skapar de just de fiender som de vill bekämpa.

Demokrati och yttrandefrihet, det öppna samhället, kan aldrig försvaras genom något annat än just demokrati och yttrandefrihet. Denna liberala kärnprincip har märkligt nog fått ett levande bevis i en av sina mest omdebatterade fiender:

"Troll spricker i ljuset. [...] Låt oss släppa debatten fri, så får vi se vilka trollen verkligen är!" Vilket aldrig skulle få bevisas.

Denna artikel har sedemera också publicerats i Flashback News Agency #118. Läs också "Fler bomber att vänta."

"Hard as it is to say now, I trust that the European family may act unitedly as one, under a Council of Europe in which the barriers between nations will be greatly minimised and unrestricted travel will be possible."