Friktion ger Jenny Lindahl, ordförande i Ung Vänster, tillfälle att besvara den ledare som fanns i förra numret.

Delta i debatten! Friktion tar gärna emot ditt bidrag. Vi förbehåller oss rätten att göra ändringar i insänt material.

Jag är inte särskilt intresserad av att föra denna debatt med er eftersom jag så att säga redan blivit kallad massmördare i några månader av liberala ledarskribenter. Denna ledare har inte något att tillföra den debatten, som inte redan sagts av oinsatta, förmodligen internutbildade, liberaler som finns i dussintal på ledarredaktionerna.

"Ni är av allt att döma djupt desinformerade om min ideologi."

Denna gång hotar jag demokratin. Ni är säkert välutbildade på er egen ideologi, men av allt att döma djupt desinformerade om min. Eftersom det förmodligen av er skulle uppfattas som att jag försöker slingra mig om jag inte svarar, väljer jag dock att lägga ner tio minuter på detta.

Lenin skall värderas utifrån sitt historiska sammanhang. Inte från ett "annat". Jag har aldrig sagt "annat". Annat än vad?

Om olika undersökningar kommer fram till olika siffror kan man ju åtminstone tänka sig att de är olika trovärdiga, utan att behöva bli kallad för massmördare. Jag har inget intresse av att tycka något annat än att det är mycket välkommet med seriös forskning i ämnet. Titta gärna själva på hur Rummel tagit fram siffrorna. Jag tycker att det är ett lättvindigt sätt att handskas med kränkningar av människoliv.

Sovjetkommunismens främsta symbol var hammaren och skäran. Denna klassiska arbetarrörelsens symbol för föreningen mellan arbetare och bönder använder jag inte främst för att föreningen mellan arbetare och böndert klassmässigt inte är aktuell i Sverige.

Den röda stjärnan är en symbol för socialistiska rörelser av mycket olika slag genom historien, tillika exempelvis Heineken. Inom den socialistiska rörelsen har den röda stjärnan inte uppfattats som en symbol för just sovjetunionen, utan använta även av syndikalister, som ju står rätt långt från sovjetkommunism.

Om den har uppfattats som sovjetisk av liberaler kan inte jag hjälpa, och det spelar mig heller ingen roll, eftersomn det räcker om jag har blå jeans för att det skall uppfattas som sovjetiskt av liberaler. Arbetarrörelsens symboler har tillhört arbetarrörelsen både före och efter sovjetunionen, precis som kristendomens symboler tillhör dem både före och efter korstågen och inkvisitionen.

Frågan är, ärligt talat, för de flesta människor som inte är nyliberaler, bisarr. Om ni kan ställa den på ett seriöst sätt, tänket jag svara, jag tror vi har i grunden mycket olika syn på hur mediepolitiken skall se ut.

Tills jag läste frågan ovan förutsatte jag att det var mångfalden och yttrandefriheten, människors möjlighet att göra sin röst hörd, som skulle värnas även från ert håll. Men menar ni att den som är emot att staten sålde ut sändningsrättigheterna till högstbjudande konformistiska reklamradiostation vill ha det som i Sovjet?

Friktion svarar Lindahl:

Du svarar på frågor för att visa att du inte slingrar sig. Det är bra, många politiker kan lära av dig på den punkten. Däremot är det synd att du inte märkt att Friktions åsikt är just motsatsen till vad alla andra liberala ledarsidor framfört:

Om Friktion ville göra radio istället för nättidning, är väl det okej?

Friktion menar att en statlig informationskampanj är fel just för att den lyfter bort ansvaret från det öppna samhället, t ex den fria pressen, att med ideologiska argument ta itu med sina fiender.

Friktion tänker dock inte resignera inför statligt sanktionerad upplysning. Därför tar Friktion sig friheten att fortsätta ställa frågor om vad du egentligen tycker om Lenin, för det svarade du inte på.

• Hur många liv tror du gick till spillo under Lenin och Stalin och vilken slutsats drar du av detta? Om du får värdera Lenin precis som du vill - "i sitt historiska sammanhang" - vad blir då ditt samlade omdöme?

• Visst ska "mångfalden och yttrandefriheten, människors möjlighet att göra sin röst hörd" värnas i mediapolitken. Men för det krävs finansiering och har man ingen annan och inte vill ha staten i ryggen, får man ta till reklam. Friktion kan ges ut tack vare tjänster som är kostnadsfria på grund av reklamfinansiering. Hur ser du på det?

Det är riktigt att regeringens mediapolitik inte är bra, och bättre blir det inte med Niklas Nordströms förslag. Men problemet är inte den reklamfinansierade radion utan att staten bestämmer vem som har rätten att sända. Rätten är din Jenny Lindahl!

• Om Friktion ville göra radio i stället för nättidning ska väl det vara okej, eller?

• Friktion tänker givetvis inte kalla någon för massmördare som inte är det, som Lenin t.ex. Falska anklagelser är allvarliga. Så vem har egentligen kallat dig för massmördare?