Friktion
F R I K T I O N  11, måndag 15 februari 1999. hem | arkiv

Lars McCarthy och Jenny Lenin.

Lars "McCarthy" Leijonborg, som Nina Lekander kallar honom, har missförstått det mesta den här vintern. Att granska kommunismens historia är viktigt, att informera allmänheten om vad som gjorts i kommunismens namn är nödvändigt.

Det är dock ännu viktigare att bryta sönder kommunismen som ideologi och visa på den fara som ligger i dess ställningstagande mot individualism och för kollektivism. Men inget av detta är statens uppgift. Inte ens en statlig stiftelses uppgift. Det är Lars Leijonborgs och alla andra demokraters uppgift.

Poängen med yttrandefrihet och organisationsfrihet är att idéer som hotar det fria samhället avslöjas när de vädras, just för att de får vädras. Jenny Lindahl skulle givetvis inte fått sitta i teve i Sovjet på 70-talet eller i Kuba idag som representant för en icke-statlig organisation och säga att regeringen har fel.

Det fria samhället legitimerar sin existens genom att ta hand om sina egna fiender med sin egen metod - med argument. Staten ska titta på och se till att ingen brukar våld. Men om staten moraliserar och upplyser om vad som är rätt, riktigt och sant och extremer inte accepteras, finns det inte längre någon anledning för extremisternas förespråkare att använda argumentationen som metod.


"Politikerna måste skaffa sig sin legitimitet själva."

Att extremisterna argumenterar visar att yttrandefriheten fungerar. Däremot är den hotad om dess påstådda försvarare dundrar med statlig informationskampanj istället för att ta den ideologiska debatten.

Kanske hoppas Leijonborg att svenskarna ska få större tilltro till den egna demokratin genom att visa på eländet i diktaturer. Men då är han också fel ute. Stadsdelsnämnder utan direktval, kommuner utan självstyre, landsting utan definierat ansvar och självgoda rikspolitiker blir inte bättre av andras elände. Politikerna måste skaffa sig sin legitimitet själva.

Det är bättre att ställa frågor och ifrågasätta människors påståenden än att starta informationskampanjer. Friktion ber därför ödmjukt Jenny Lindahl om svaren på dessa:

  • Om du inte är inspirerad och imponerad av Lenins livsverk, varför är det då viktigt att arbeta för att man ska döma honom i ett "annat" historiskt perspektiv?
  • I Lördags-teven med Siewert Öholm försökte du skämta bort Rummels undersökning som visar att 60 miljoner människor dog under Lenin och Stalin, genom att hävda att undersökningen var dåligt genomförd. Men det finns ju massor av andra undersökningar som visar samma sak. Är de inte heller trovärdiga?
  • Varför håller du fast vid sovjetkommunismens främsta symbol - den röda stjärnan - när du inte vill likna din kommunism med Sovjets?
  • Du säger att du inte vill ha det som i Sovjet. Men om privat radio och teve i Sverige inte ska få fiansieras med reklam, hur blir det då möjligt för den, som inte har tillgång till licenspengar och inte blir inbjuden av Siewert Öholm, att använda sin yttrandefrihet i etern?
I detta nummer:
»  Värt att rösta i parlamentsvalet?
»  Lars McCarthy och Jenny Lenin.
»  Alf samlar moral majority för family values.
» Suger & duger
 
Sök i Friktion




Google I Friktion
På webben
 
Friktions löpsedel:




Powered by groups.yahoo.com.
 
Tipsa en kompis
Till:

Från:
Powered by Bravenet

I detta nummer:
»  Värt att rösta i parlamentsvalet?
»  Lars McCarthy och Jenny Lenin.
»  Alf samlar moral majority för family values.
» Suger & duger
Friktion (radikalt liberal) är Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet. Friktion utkommer varannan måndag på www.friktion.se. Citera gärna, men ange källan. © Friktion 1999. topp | hem | arkiv