Deltagandet i valet till Europaparlamentet 13 juni riskerar att bli oroväckande lågt. Röstplikt eller kändisjippon kanske kunde öka valdeltagandet, menar valforskaren Mikael Gilljam. Och i värsta fall får vi avskaffa parlamentsvalen. Det vore ett bakslag för hela Europatanken. Varför inte göra precis tvärtom?

Ett lågt valdeltagande, som förra EP-valets 41,6 procent, är allvarligt. En stor majoritet av svenska folket ansåg det inte mödan värt att masa sig ned till vallokalen den 17 september 1995 för att utöva medborgarinflytande. Det hotar, precis som Gilljam skriver (GP 7/2), att på sikt undergräva förtroendet för politiken, liksom för det europeiska samarbetet.

Hur ska man då få fler att gå och rösta? En lösning, menar Gilljam, vore att införa röstplikt, som redan finns i ett par europeiska länder. Andra lösningar han laborerar med är att anordna röstlockande jippon, som att lotta ut resor.

Eller varför inte låta TV-personligheter som Loket och Oldsberg leda en tävling i valdeltagande mot övriga medlemsländer i EU? I värsta fall får man väl avveckla valen och låta de nationella parlamenten utse Europaparlamentarikerna.

Partierna tycks redan ha anammat kändiskonceptet för röstmobilisering. Med namn som Marit Paulsen, Pierre Schori och Anders Wijkman hoppas de kunna dra en och annan soffliggare till valurnan.

"Rätten att rösta är också en rätt att avstå."

Möjligen finns också en baktanke om att dra uppmärksamheten från sakfrågorna. Valrörelsen lär inte heller denna gång handla om vad som faktiskt beslutas i Europaparlamentet. Och i EU-frågor tycks alla svenska partier vara angelägna om att inte få en alltför tydlig politisk profil.

Att avskaffa valen till Europaparlamentet vore ett bakslag för Europatanken och för EU-medborgarnas demokratiska inflytande i en union som får allt större betydelse för deras egen vardag.

Men ponera att röstplikt, lotterier eller jippon skulle kunna fördubbla valdeltagandet. Skulle det vara ett mer önskvärt utfall? Om folk röstar för att de är tvungna eller för att vinna en resa, kvarstår likväl problemet: att valen egentligen inte intresserar större delen av befolkningen. Rätten att rösta är också en rätt att avstå från inflytande, att passivt eller aktivt visa sitt avståndstagande genom att inte utnyttja sin röst.

Den mest uppenbara lösningen på problemet med det låga deltagandet i valen till Europaparlamentet tycks ingen våga föra på tal. Orsaken till att folk väljer att inte bry sig, att visa sitt ointresse för vad som händer EU:s direktvalda församling, genom att inte gå och rösta, ligger naturligtvis i att Europaparlamentet är en kraftlös församling.

Misstroendeomröstning mot kommissionen i januari visade, att huruvida parlamentet är intressant eller inte, är en direkt följd av hur mycket makt det besitter.

Att stärka parlamentets inflytande på bekostnad av ministerrådet och kommissionen, att ge de folkvalda företrädarna makten över Europas framtid, är den enda reform som i det långa loppet kan göra det meningsfullt att gå och rösta i ett val till Europaparlamentet.

"Det måste finnas en trygghet, helt enkelt, och många människor finner denna trygghet kvävande. Förmodligen är det väl skatterna, men för mig är den offentliga sektorn den viktigaste politiska frågan.
   För att kunna ta hand om alla krävs en stor offentlig sektor och då behövs skatter. Stellan Skarsgård berättade att det han var mest stolt över när han var i USA, var att han kunde säga åt alla amerikaner hur mycket han betalade i skatt och vilken trygghet och omsorg det gav honom. Han bara hoppades att det aldrig skulle urholkas.
   Precis så känner jag också, precis så."