De verkliga svikarna
Jo, folkpartiet var bättre förr, skriver Frondören. Men vilka är de verkliga svikarna när folkpartiet säljer ut sin själ? Om den liberala eliten inte hade lämnat skutan hade folkpartiets högerkantring kanske kunnat förhindras.
Nästan varje gång vi idkat fp-bashing här i Friktion, och det händer ju onekligen lite då och då, hör någon ur läsekretsen av sig. Oftast är det medhåll som gäller: Det är ju så tragiskt att Sverige inte har ett liberalt parti längre, fp:s högervridning gör att folk inte längre vet hur de ska rösta, finns det någon vänsterliberal rörelse som bjuder hopp inför framtiden när fp sviker sin ideologi?
Hellre eget rum än språktest
Och visst, det var bättre förr. Ska ett liberalt parti idka populism är eget rum på långvården fan så mycket trevligare än språktesta invandrarna. Men vem är egentligen de verkliga svikarna?
Det fanns en opposition, kraftig men otillräcklig
När fp blev för buggning, fanns det en opposition, kraftig men till slut otillräcklig. När fp föreslog språktest som krav för medborgarskap, fanns det en opposition, kraftig men otillräcklig. När fp nu vill diskriminera polacker och ungrare finns det en opposition, kraftig men otillräcklig.
De som reserverade sig i fp:s riksdagsgrupp mot alla typer av övergångsregler för nya EU-medborgares rätt till fri rörlighet var inte fp-eliten i gänget närmast Leijonborg. Det var i många fall folk som inte alls väntat sig att de skulle sitta i riksdagen denna mandatperiod.
De förtjänar förresten nämnas med namn:
- Birgitta Ohlsson, Stockholm
- Gabriel Romanus, Stockholm
- Helena Bargholtz, Stockholm
- Erik Ullenhag, Uppsala
- Cecilia Wikström, Uppsala
- Axel Darvik, Göteborg
- Erling Bager, Göteborg
- Tina Acketoft, Skåne
- Sverker Thorén, Kalmar
- Linnea Darell, Östergötland
- Gunnar Nordmark, Kronoberg
- Anita Brodén, Norra Älvsborg
- Yvonne Ångström, Västerbotten
- Solveig Hellquist, Västernorrland
- Anne-Marie Ekström, Södra Älvsborg
Ytterligare några tappra goda liberaler och saken hade varit biff – inte bara för fp, utan sannolikt för hela riksdagen. Så vilka är de verkliga svikarna?
Surnade till
Det dräller av liberaler och förståsigpåare som har synpunkter på vad fp gör. Ofta har de en gång varit aktiva i partiet, men surnade till när de inte fick bli länsförbundsordförande eller något ditåt.
Gnäller över hur det går utför med folkpartiet
Nu sitter de istället på statliga verk, ledarsidor, tankesmedjor, konsultföretag, högskolor och universitet och gnäller över hur det går utför med folkpartiet.
Men inget partis linje är exogent given för varje person att acceptera eller förkasta – den beror på vad folk med inflytande gör. Om den utompartistiska liberala eliten haft en bättre strategi för kollektivt handlande – eller möjligen en mindre nedlåtande syn på partiarbete – hade saker och ting kunnat se bättre ut.
Fast å andra sidan: Sitta på Island och skriva kritiska ledare om Johan Jakobsson är väl ett partipolitiskt engagemang så gott som något!
frondören