Leijonborg och Haiderismen
Så har Lars Leijonborg då äntligen gått i svaromål gentemot den massiva kritiken mot folkpartiets nyorientering. Leijonborgs retorik överraskar inte, men hans okunskap om Haiderismen är oroväckande.
Artikeln i Expressen 1/4 är förvånansvärt övertygande. Till en del beror det på att Leijonborg väljer att bara bemöta kritiken i detalj, och inte den viktigare diskussionen om vad folkpartiet håller på att göra med sitt ideologiska tankegods.
”Äsch, det är väl inte så farligt?”
Strategin är tacksam – ett enskilt ställningstagande i en enskild fråga är sällan en ofelbar indikator på en ideologisk vindkantring, det är den övergripande bilden som räknas. Så kan folkpartiet alltså fortsätta att diskutera sina ståndpunkter en och en med argument som ”äsch, det är väl inte så farligt” medan partiet bakom kulisserna kastar ut de liberala grundprinciperna.
Utlandet visar vägen
Leijonborgs andra strategi är att refera till utlandet. ”Hörni svenskar, nere i Europa har de ett helt annat perspektiv på de här sakerna.”
Detta är en retorik som går väl hem i ett land som, framför allt på den borgerliga kanten, matats med massiv propaganda från Timbro om hur sorgligt efterblivet Sverige är. Och visst kan man vara skeptisk mot den svenska ankdammen emellanåt. Men det kan ju faktiskt hända att den politiska debatten är sundare i vissa frågor i Sverige än i andra europeiska länder (Tänk Danmark. Tänk Österrike. Tänk Padanien).
Nå, Leijonborgs försök att spela världsvan faller på eget grepp. Det post scriptum han fogat till artikeln lyder:
”I både Marie-Louise Samuelssons (Expressen 17/2) och Per Svenssons (17/3 och 28/3) artiklar har det österrikiska partiet FPÖ figurerat. Det är riktigt att partiet tillhörde Liberala Internationalen och sedan blev främlingsfientligt. Men det är också riktigt att andra liberala partier med folkpartiet i spetsen då såg till att FPÖ blev utslängt ur Liberala Internationalen. Det hör liksom till bilden.”
Uttalat syfte att rehabilitera nazister
Det finns två möjligheter. Antingen är Lars Leijonborg och hans medarbetare inte medvetna om att FPÖ i Österrike bildades som Wahlvereinigung der Unabhängigen, ett parti som hade som uttalat syfte att rehabilitera nazister.
SS-överste som partiledare
Partiet har under hela sin historia försökt förringa eller förneka nazismens brott. Under 70-talet hade man till och med den gamle SS-översten Friedrich Peter som partiledare. Jörg Haider representerade alltså inget plötsligt kast i partiets ideologiska orientering, utan partiets uteslutning var endast en effekt av att det internationella strålkastaljuset riktades mot partiet.
FPÖ:s nazistkoppling var välkänd, som Pelle Ahrnberg påpekade (Expressen 2/4), när holländska liberaler 1989 ville utesluta FPÖ ur Liberala internationalen. Men kongressen beslöt – med stöd av bland annat det svenska folkpartiet – att Haiders FPÖ skulle få fortsätta vara med.
Man får hoppas att Leijonborg är okunnig om hur fel han har. För nog vore det väldigt oroväckande om det är så att folkpartiet nu medvetet försöker framställa rasistpartier på kontinenten i en mer positiv dager?