Backman, Lundstrm, Andreasson och Wigstrm

Stöder diskrimineringen. Av fp-riksdagsledamöterna Hans Backman, Nina Lundström, Martin Andréasson och Cecilia Wigström hade vi väntat oss mer.

Östdiskrimineringens
nyttiga idioter

Folkpartiets högerkantring är givetivs inte bara Lasse Leijonborgs och partisekreterare Johan Jakobssons verk. Den får ju tvärtom kontinuerligt stöd från många av partiets förtroendevalda.

Och tar man sig en titt på vilka riksdagsledamöter som accepterat partiets förslag till diskriminering gentemot de nya EU-medlemmarna finner man en del förvånande namn.

Där har vi till exempel Martin Andreasson (Stockholms län), en ledande HBT-aktivist inom fp-leden. Andreasson skriver på sin hemsida att han vill prioritera arbete mot fördomar och diskriminering. Men det stör tydligen inte Andreasson att arbeta för diskriminering av de nya EU-medlemmarna.

Hans Backman (Gävleborg) gick till val på löften om öppna gränser och ”global solidaritet”. Men regional solidaritet i Östersjöregionen ger Backman tydligen inte mycket för.

Det är för övrigt inte bara Cecilia Malmström som varit snabb med att byta uppfattning i den här frågan när vinden vänt. Så här skrev riksdagsledamoten Cecilia Wigström, också hon från Göteborg, i ett nyhetsbrev i höstas:

”Det är självklart att bidragsfusk måste stoppas, både bland svenska medborgare och invandrare, men förslaget är inte bra. För det första är farorna antagligen överdrivna, precis som det sades att alla skulle komma hit och ta våra jobb då vi gick med i EU. För det andra finns det icke-diskriminerande metoder för att hindra bidragsfusk. Vi bör snarare underlätta arbetskraftsinvandring eftersom en annan statlig utredning har kommit fram till att vi unga i framtiden måste jobba tills vi är 79 år för att ha råd med dagens välfärd.”

Det är svårt att förstå hur en person som skrivit detta i november kan vara med och tyst acceptera diskriminerande regler i mars. Och precis som med Cecilia Malmströms vindflöjelpolitik inställer sig frågan vilken ny kunskap som ändrat bedömningen på så kort tid.

En annan fp-riksdagsledamot som förvånar är Nina Lundström, Stockholms län. Hon har gått till hårda angrepp mot Byggnads förnedringskampanjer mot gästarbetare från öst, men ställer sig nu tydligen villigt till Leijonborgs förfogande.

”Att vara liberal är att vara kluven” hette det på Gunnar Heléns tid. Och under Bengt Westerbergs partiledarskap blev den liberala kluvenheten tema för ett otal slogans: ”Sverige behöver både företag och dagis”, ”Det behövs både hjärna och hjärta i politiken”.

Men det rörde sig då alltid om socialliberalismens inneboende kluvenhet. Vad vi ser nu är något helt annat. Malmström, Wigström och deras gelikar uppvisar med sitt velande en kluvenhet inför de liberala grundprinciperna. Det är ynkligt. Det enda som återstår är att hoppas att väljarnas dom blir hård.