Folkpartiets nya smajl. Lars Leijonborg och Johan Jakobsson rear ut folkpartiets liberala ideologi.
Huvudstupa i venstrediket
Är det möjligt för ett liberalt parti att vara någorlunda stort utan att tumma på de liberala värderingarna i frågor som exempelvis rör invandrare och flyktingar? Frågan har trist nog ånyo aktualiserats av folkpartiets pinsamma vinglande rörande den fria rörligheten inom EU.
Låt oss ta det från grunden: Om det uppstår en tydlig konflikt mellan storlek och ideologisk anständighet måste ideologon gå före. Annars förtjänar partiet inte att kallas liberalt.
Men inom de ramar som ideologin tillåter är det naturligtvis rimligt att ett parti röstmaximerar. Och självfallet är det så att vissa liberala politiska ståndpunkter är större röstrasslare än andra.
Ryggrad och pedagogik
För att driva ett liberalt parti värt namnet krävs därför en kombination av politisk ryggrad och pedagogisk förmåga hos dess ledare. Folkpartiet har sedan en tid tillbaka valt att kombinera Lars Leijonborgs pedagogiska förmåga med partisekreterare Johan Jakobsons politiska ryggrad.
Det mest korkade strategiska beslut partiet fattat
Det är förmodligen det mest korkade strategiska beslut partiet fattat i modern tid. I sin iver att hålla sig väl med även de mest främlingsfientliga väljare var Johan Jakobson snabb att översätta Göran Perssons sanslösa tal om risken för social turism till folkpartistiska.
”Bidragsrisker” heter det, och lösningen på detta påstådda problem skulle enligt fp vara att ungrare och polacker diskrimineras i åtminstone åtta månader – tills fp fått igenom att den fria rörligheten kan inskränkas för alla EU-medborgare. Suck.
Ullenhags bakslag
Finns det någon räddning i sikte? Den unge herr Ullenhag verkar onekligen besitta en uthärdlig mängd av både pedagogisk förmåga och politisk ryggrad.
Talesman för ett parti som inte för en anständig politik
Problemet är bara att hans pedagogik numera måste användas för att förklara hur han kan vara talesman för ett parti som inte för en anständig politik. Ullenhags förlust med 17 mot 23 i riksdagsgruppen i frågan om de nya EU-medborgarnas rätt att inte bli diskriminerade visar med sorglig tydlighet vad dagens folkparti går för.
Kanske är det dags att gå med i miljöpartiet?