Inte som andra makthavare
Det finns två sorters politiska makthavare i Sverige: De som granskas och de som inte granskas. Att skilja mellan de två grupperna är en baggis, för den senare gruppen består bara av en enskild familj.
Pressens behandling av familjen Bernadotte kan endast beskrivas som hovsam, de kritiska reportagen lyser milt sagt med sin frånvaro. Det visar frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén i senaste numret av Media i fokus.
Granskar sällan
Tidningarnas granskning av kungafamiljen handlar till stor del om insmickrande kändisreportage och snäll evenemangsbevakning. Däremot granskar de sällan kritiskt den politiska roll som kungafamiljen har tagit sig. Än mindre granskas de grodor som kungen, hans fru och äldsta dotten allt som oftast hasplar ur sig.
Kändisreportage om kungabarnens brat-pack
Och till råga på allt har kvällstidningarna fullständigt gett upp. I stället för att granska kungamakten har de reducerat sin bevakning till kändisreportage om kungabarnen och deras brat-pack i Stockholms krogvärld (inklusive eventuella 35-åringar).
Eva-Lotta Hultén visar att det till stor del beror på att journalisterna respekterar överheten för mycket och att de inte vill utmana folkopinionen. De är fega, helt enkelt.
Kungen, hans fru, hans barn och hovets anställda gör var och en bort sig minst lika ofta som någonsin Jan O. Karlsson gjorde under sin tid i regeringen. Det borde medierna diskutera, inte bara lämna därhän.
Driver politik
Nu bara väntar vi på stormstyrkan i nästa mediegranskning när kungen eller kronprinsessan driver politik, eller när drottningen vill ändra grundlagen.
Enligt den överenskommelse som slöts när grundlagen skrevs för 30 år sedan skulle kungafamiljen inte ägna sig åt politik. Det gör den i stor mängder. Om inte annat är det ett gott skäl att införa republik.