Suger Duger
Pocketshop vägrar fortfarande sälja ”Till världskapitalismens försvar”. Självfallet har de rätt att välja vilka böcker de ska föra, liksom vi har rätt att kritisera deras val. Nog borde Norberg få plats någonstans mellan Chomsky, Klein och von Wright? Timbro gör en oblyg helomsvängning om feminismen. Bättre sent än aldrig.
Saddam Hussein erbjöd sig vid gripandet att förhandla. Det var väl på tiden. Moammar Khadaffi lovar att skrota de massförstörelsevapen han aldrig har haft och att ansluta sig till det ickespridningsavtal som han redan skrivit under.
Robert Mugabe vrider upp hatstämningen till folkmordsvolym medan fem miljoner zimbabwier lever på svältgränsen i Afrikas före detta kornbod. Kanske världssamfundet denna gång kunde intervenera innan katastrofen är ett faktum? Bengt Nilsson visar i dokumentären ”Jorden, maten, makten, folket” varför vår jordbruks- och biståndspolitik har del i ansvaret för svältkatastroferna i Afrika.
Ardalan Shekarabi och Maryam Yazdanfar (SSU) vill begränsa den svenska pressfriheten och vad debattredaktionerna får publicera. Mohsen Hakim och Johnny Höglin bekräftar en gammal god Friktion-tes: att medierna spelade naziströrelsen i händerna genom att hänga ut nazister på förstasidorna.
Familjen Bernadotte har aldrig gjort ett hederligt handtag i hela sitt liv. Prinsessan Madeleine tog som praktikant på reklamfirman Love-Brindfors de första stapplande stegen som löntagare och fick en egen inkomst om 38 700 kronor.
DN-debatt. När Lars Leijonborg och läkaren Åsa Vilbäck skriver om sjukskrivningar måste det av någon anledning påpekas att Åsa var med i Robinson 1997. Snart har Sverige inga seriösa debattsidor kvar. Arena. Medan Ordfront glider allt längre ned i det brunvänsterträsket, storstädar Arena i vänsterdebatten. (Eller är de egentligen bara förklädda folkpartister? Tja, vem är inte det?)