Livet kommer åter om fyra år
Morgonen den 8 december vaknade jag, satte på te och grät. Det kan tyckas banalt att gråta på grund av ett val. Men det som hänt här i Ryssland är så mycket mer än en omröstning.
Ska det vara så jävla svårt att förstå?
Jag tog fram min ryska ordbok över juridiska termer och slog upp ordet pluralism. Det fanns med: Pljuralizm. Jag översätter från ryskan: ”En av de grundläggande principerna i en rättstat; nödvändigheten av mångfald i samhällets ekonomiska, politiska och kulturella liv.” Ska det vara så jävla svårt att förstå?
När jag gick till Jablokos valvaka på Majakovskijgatan vid halvtiotiden kvällen innan rullade några barn från kvarteret snöbollar för att bygga en snögubbe på trottoaren invid partilokalen. När de röstar om några år, kommer de att resonera likadant som tanterna jag hörde i vallokalen tidigare samma dag?
– Jag ska rösta på presidentens parti. Man måste ju stödja sin president, sa tanterna med pälsmössorna.
Måste man det? Vad händer annars? Inbördeskrig mellan de vita och de röda?
Det kommer att bli så lugnt och harmoniskt
– Det behövs en konsolidering av samhället, säger företrädare för presidentens parti.
En konsolidering. Det låter som om det kommer att bli så lugnt och harmoniskt.
Lugnt och skönt
– Låt Jabloko och SPS packa sina resväskor – vi kommer aldrig mer att behöva se dem i duman, sa Zjirinovskij.
Ja, lugnt och skönt kommer det att bli i den nya duman. Men fan heller att lugnet kommer vara i mer än fyra år.
Frondören