Tre öl för Timbros feminism
Timbro har gett ut en bok om feminism. Det har hänt förr. Men den här gången är syftet inte att kritisera feminismen (”feminism är kollektivism och därför inget för liberaler”). Ej heller är tanken att omdefiniera eller oskadliggöra (”sänkta skatter är feministiskt eftersom det ger kvinnor mer frihet”).
Recension
Carolin Dahlman och Johanna Möllerström: ”Frihet och feminism” Timbro 2003.
Den här gången handlar det om feminism på riktigt, med könsroller, begränsande strukturer och kollektiv som spelar roll även för liberala individualister. Samhället är skapat för män, konstaterar författarna Carolin Dahlman och Johanna Möllerström redan i bokens första mening. Därefter beskrivs kort och kärnfullt hur kön konstrueras, även om författarna (klokt nog) väljer att inte formulera sig exakt så.
Avslöjande stolligheter
Därefter vidtar en ganska lång och obeskrivligt befriande uppgörelse med tidigare försök från näringslivshögern att slå sig in i debatten kring jämställdhet och feminism. Avslöjande citat från bland andra Bryntesson, Söderqvist, Popova och Lundbäck får tala för sig själva, och det finns en hel del stolligheter att botanisera bland:
”Kvinnans mervärde är snygga ben”
”Kvinnans mervärde är snygga ben” heter det på ett ställe. ”Kvinnor och män får generellt samma lön för samma jobb” heter det på ett annat. ”Feminismens argumentationslinje har använts tidigare [...] och då kommit att kallas rasism” heter det på ett tredje.
De mest iögonfallande formuleringarna kommer ofta från Svensk Linje, men även rapporter från moderaterna får stå ut med att granskas.
Författarnas strategi innebär oftast att citaten som ska kritiseras återges för allmänt beskådande, med några korta analytiska påpekanden om varför de är tokiga. Strategin fungerar vid en någorlunda neutral läsning, eftersom D&M öppnat skriften så övertygande.
Det spills således inte mycket krut på att omvända redaktionen för Svensk Linje, som skulle kunna läsa boken och konstatera att det inte ges något bevis för varför kvinnans mervärde inte skulle vara snygga ben. Men även om fan faktiskt läser Bibeln, är det fullt förlåtligt att den är skriven för att övertyga en något bredare läsekrets.
Förbigår Tokfeminismen
Kanske har preskriberingstiden ännu inte gått ut
Den kanske mest pinsamma av Timbros försyndelser förbigås emellertid med begriplig tystnad: Birgitta Kurtén-Lindbergs bok om ”tokfeminismen” som Timbro gav ut för bara några år sedan nämns inte med en stavelse. Kanske har preskiberingstiden inte gått ut, kanske anser författarna att detta bisarra verk inte är värt att alls omnämnas. Om den senare förklaringen har det minsta med verkligheten att göra, är det bara att instämma i författarnas bedömning på denna punkt.
Bokens avslutas med ett konstruktivt avsnitt, och i likhet med alla andra feminister har D&M lättare att se problem än att peka på lösningar. Eftersom D&M är (ny?)liberaler, ligger fokus på varje individs eget agerande snarare än på fiffiga politiska beslut.
Vi får således ingen diskussion om pappamånader, vilket inte känns som någon jätteförlust. Istället påminns vi om att det kan vara effektivt att inte skratta åt skämt som bygger på könsfördomar.
Det är kul och inte så lite intressant att Timbro uppenbarligen gör helt om i frågan om feminism och jämställdhet. I någon form måste denna bok rimligen ha fått ett godkännande från samma gäng som en gång tyckte att Bodil Bryntesson var precis vad den svenska jämställdhetsdebatten behövde.
Skratta inte åt skämt som bygger på könsfördomar
Orsaken till omsvängningen kan man onekligen spekulera lite kring över en öl. Konsekvenserna tarvar en öl till, en skrift av detta slag från ett opinionsbildande förlag förpliktigar till debatt och självrannsakan.
Den tredje ölen tar vi enkom för att fira att Timbro blivit feministiskt – på riktigt.
Andreas Bergh
skribent