Goda institutioner
leder till välstånd

Nina Björk har en hel del att bidra med till samhällsdebatten. Någon djupare förståelse för ekonomi verkar hon tyvärr inte ha, vilket naturligtvis inte är något krav. Men varför kokettera med denna svaghet?

Recension

Nina Björk: ”En blind liberalism?” DN 28/11

Liberalismen har förärats ännu ett metaverk: Lundafilosofen Lena Halldenius har beskrivit liberalismen, till stora delar genom att kontrastera Rawls mot Nozick. Ett försvarligt val, om än varken överraskande eller äventyrligt.

I DN (28/11) recenseras Halldenius av Nina Björk, en klok figur med en hel del att bidra med till samhällsdebatten. I sin recenserande essä avslöjas dock att hon inte besitter någon djupare förståelse för ekonomi, vilket naturligtvis inte är något krav. Men varför kokettera med denna svaghet?

Ömsesidigt beroende

Björk gör en intressant poäng av att individen numera fostras av storföretag via massmedia i minst lika stor utsträckning som av familjen. Hon poängterar att en liberalism som enbart fokuserar negativa rättigheter och friheter inte har mycket att säga om detta förhållande och de eventuellt oönskade konsekvenser som det för med sig.

Individen fostras numera av storföretag

Detta frö till idel intressanta reflexioner hinner emellertid aldrig blomma ut: Björk väljer nämligen härnäst att ondgöra sig över att ”vårt välstånd är beroende av thailändska arbetares låga löner och vidriga arbetsförhållanden”.

Därefter beskriver hon vad hon menar är ”något av det mest konstiga i vår tid”, nämligen att marknaden förser svenska mödrar med leksaksreklam men inte förmår ge mödrar i tredje världen tillgång till rent vatten. Den marknadsvänliga liberalismen fungerar utmärkt när det gäller att ”väva slöjor” och ”förhindra upprördhet” kring detta förhållande, menar Björk, nu i ett nästan Chomsky-aktigt tonfall.

Då tar vi det igen. Självfallet är vårt välstånd åtminstone delvis beroende av thailändska arbetare - precis som deras välstånd är beroende av vår efterfrågan på deras produkter. Tanken att de skulle få det bättre om vi avstod från handel för att deras löner är för låga är absurd. Denna politik försätter tredje världen i ett gigantiskt moment 22: Vi handlar bara med dem om arbetarna får hyfsade villkor – men för att de någonsin ska få råd att ge arbetarna hyfsade villkor krävs att någon handlar med dem.

Ett gigantiskt moment 22 för tredje världen

Det svårbegripliga i detta sammanhang är inte de ekonomiska resonemangen. Det svårbegripliga är att en välutbildad kulturelit i ett land som blivit ett av världens rikaste mycket tack vare öppen handel med omvärlden, inte klarar av att entydigt ta ställning för att dagens fattiga länder ska få lov att genomgå samma utveckling.

Leksaksreklam kontra vattentillgång

Så till konstigheten om leksaksreklam och vattentillgång: I Sverige förser marknaden varje nybliven förälder med målgruppsanpassad reklam om vilka produkter som finns att tillgå för att göra föräldraskapet mindre plågsamt. I en rad fattiga länder kan marknaden ens förse mödrar med rent vatten. Björk förstår inte vad detta beror på, och hon är nog inte ensam.

När människor i fattiga länder inte får tillgång till mat och vatten, är orsaken endast på ett mycket ytligt plan fysisk brist på dessa båda. De fysiska förutsättningarna för försörjning finns, också på den fattigaste av jordens kontinenter.

Avtalen kommer att hållas

Det som ger Sverige övertaget är att transaktionskostnaderna för att ingå och upprätthålla frivilliga avtal är väldigt låga. Leksaksförsäljare kan kontraktera transportfirmor och reklamfolk, hyra lokaler och anställa personal utan att behöva oroa sig över att dessa avtal inte kommer att hållas.

Den som vill dra en vattenledning i ett uland kan ofta inte ens få reda på vem som äger marken där ledningen behöver dras. Problemet är således inte profithunger. Problemet är att profithungern aldrig kanaliseras till efterfrågan om det inte finns grundläggande institutioner för att avgöra vem som äger vad, och som garanterar att båda parter uppfyller sina delar av ett avtal.

Ingen äganderätt

En rättstat med tydliga äganderätter och en någorlunda okorrumperad statlig förvaltning är nödvändiga villkor för att ett fattigt land ska komma på fötter. Det faktum att länder där detta saknas sitter fast i fattigdom, är inget obegripligt mysterium. Däremot är det något som manar oss att skrida till handling för komma till rätta med situationen.

Goda, dåliga och katastrofala nyheter

Den goda nyheten i sammanhanget är att goda institutioner inte nödvändigtvis behöver kosta särskilt mycket pengar.

Den dåliga nyheten är att ingen riktigt vet hur goda institutioner skapas – så på sätt och vis vore det bättre om de kunde köpas dyrt för pengar.

Den katastrofalt dåliga nyheten är att Björk och stora delar av västvärldens övriga tänkare helt missat den institutionella analysen och istället har fått för sig att det är marknadsliberalismen som är boven i dramat.