Vladimir Putin

Kampanjar. Putin tycker att Ryssland behöver ett parti som representerar alla medborgares intressen. Ja, som 1917–1991, kanske?

Även i Ryssland
finns ett liv efter valet

Den 7 december är det dumaval i Ryssland. Valkampanjen är i full gång. 450 dumaledamöter ska väljas i tvåhundratjugofem enmansvalkretsar och på rikstäckande partilistor.

Som alltid här i Ryssland ser startfältet av partier helt annorlunda ut än i valet för fyra år sen. De huvudsakliga partierna för fyra år sedan var kommunistpartiet, Zjirinovskijs block, det liberala Jabloko (som alla tre var representerade i duman), samt det tre nya partierna OVR (Fosterlandet hela Ryssland), Jedinstvo (Enighet) och SPS (högeralliansen).

Sammanslagning av bittra motståndare

Den stora nyheten inför valet i år är först och främst partiet Jedinnaja Rossija, som är en sammanslagning av förra valets bittraste motståndare OVR och Jedinstvo.

OVR var ett maktparti grundat av representanter för den verkställande makten i regionerna. Partiet blev snabbt populärt och ett verkligt hot mot centralmakten i Kreml. Kreml kontrade med att bilda Jedinstvo, bara två månader före valet.

Stödde Putin

Jedinstvos enda fråga var att de stödde den allt populärare premiärministern Putin. Partiet hade ingen organisation och inga medlemmar, förutom ministrar och efterhand en del guvernörer, som flydde från det sjunkande skeppet OVR. Men partiet hade den ”administrativa resursen” – de federala strukturerna – och statstelevisionen. OVR å sin sida hade tillgång till den administrative resursen i många republiker.

Urvattnade och ideologilösa program

De två maktpartiernas program var lika urvattnade och ideologilösa som deras namn, det handlade inte om att kämpa för idéer utan om att skapa möjligheter att föda sig själv och de sina. Invalda i duman började OVR och Jedinstvo strax att samarbeta, i synnerhet efter att Putin blev president i mars 2001.

Våren 2001 gick de slutligen ihop och bildade Jedinnaja Rossija (Enat Ryssland). Det är så det kommer sig att det viktigaste och mäktigaste partiet i duman är ett parti som ingen har röstat på.

Partiets manifest från det konstituerande mötet är vedervärdig läsning. Där slås fast att tiden av politiskt kaos och starka motsättningar mellan medborgarna bör övergå i en tid av samling kring presidenten och hans kurs. Högtidligt deklareras att partiet är redo att ta ansvar för det ryska folkets välmåga och framtid.

Putin höll tal på mötet och sa att det idag i Ryssland behövs ett parti som representerar alla medborgares intressen. (Hade de inte det 1917–1991 – var inte det ganska misslyckat?)

Dimitrij Oresjkin i tidningen Moskovskije Novosti kommenterade bildandet av det nya partiet med orden: ”Vilket maktparti ni än skapar hos oss – det blir SUKP.”

Liberal samordning

SPS var som sagt också ett nytt parti 1999, det grundades under sommaren samma år som en koalition mellan små liberala partier som lärt sig av splittringen i valen 1995, då Jabloko var det enda liberala partiet som klarade sig över femprocentsspärren.

SPS behandlades ganska vänligt av den statliga televisionen, och flera av dess medlemmar är folk som står på relativt god fot med Kreml. Det är därför svårt att få grepp om vad SPS egentligen är för parti. SPS appellerar främst till unga och välbeställde som vill ”leva som i väst”, och är över huvud taget väldigt pro-europeiska i sin agitation. Deras slogans skulle kunna tas över av moderaterna i Sverige, utan större problem.

SPS står på god fot med Kreml

I flera enmansvalkretsar samarbetar Jabloko och SPS, genom att turas om att inte föra fram motkandidater. I valet 1999 uttalade dock SPS sitt stöd för Putins kandidatur till presidentposten, samtidigt som det hårt kritiserade kriget i Tjetjenien och väldigt hårt driver att värnpliktiga inte ska skickas ut i krig och att Ryssland ska övergå till en yrkesarmé.

I många sakfrågor så sammanfaller därför SPS:s politik med Jablokos, de båda partierna brukar kallas för dumans liberaler. Jabloko går närmast att jämföra med folkpartiet eller socialdemokraterna, och har flest väljare bland välutbildade och välbeställda.

Småpartier med syfte att sno röster

På startfältet inför valen i december i år står alltså det nya partiet Jedinnaja Rossija, de gamla parierna Jabloko, LDPR (Zjirinovskij), kommunistpartiet och SPS, plus en massa småpartier, vars syfte verkar vara att sno röster från alla partier (utom Jedinnaja Rossija) för att splittra och se till att de som kunde tänkas rösta oppositionellt istället kastar bort sina röster.

Vad som är valets huvudfråga är svårt att säga. De flesta vallöften handlar om landets ekonomi och om bostadssituationen. Ett parti lovar bostad till alla barnfamiljer, ett annat lovar att oljejättarna skall tvingas betala mer för utvinningen av olja.

Samlade kring presidenten

Jedinna Rossijas agitation går precis som förra valet ut på att de är samlade kring presidenten. Deras slogans lyder: ”Den ansvarsfulla maktens parti. Den nationella framgångens parti. Den presidentiella majoritetens parti." Det låter tryggt, det lockar röster.

Jedinnaja Rossija skall inte delta i några valdebatter på TV. Handling och inte ord säger de. Och så får de ju TV-tid ändå. Det berättas om att de bygger fotbollsplaner. Det vore bra om de andra partierna också skulle göra samma sak, göra något konkret för befolkningen, säger de. Man undrar vilka pengar Jabloko ska bygga fotbollsplaner för. Man undrar vilka pengar Jedinnaja Rossija byggde fotbollsplaner för.

För Jabloko och SPS var nog den viktigaste händelsen inför valet arresteringen av oljeoligarken Michail Borisovitj Chodorkovskij, en arrestering som av många anses politiskt motiverad.

Polisstat eller frihet och demokrati

Men det är ju inte de två partierna som sätter dagordningen. En kandidat till duman från SPS (han stöds även av Jabloko) sa i radiokanalen Echo Moskvy att den grundläggande frågan inför valet i år är huruvida Ryssland går mot en auktoritär polisstat eller mot frihet och demokrati.

Kanske är det lite väl dramatiskt formulerat. När man bor här vill man i alla fall tro det, något annat känns overkligt. Men uppenbart är att den underliggande frågan, den springande punkten är förståelsen för själva poängen med politisk pluralism.

Allt är inte svart

Men man ska inte måla allt i svart. Det finns en tendens i väst att var deterministisk när det gäller Ryssland, som att det är förutbestämt att de alltid kommer leva i auktoritära eller halvauktoritära system, de kan inget annat, det är deras kultur.

Det är naturligtvis skitsnack. Människan förändrar sin kultur och sina värderingar, det är det som gör henne till människa. Och ryssar är inte dummare än andra. Men det är svårt att förändra ett så stort land som Ryssland. Som Katarina den stora konstaterade: Ryssland är en ”koloss på lerfötter”.

Livet tar inte slut efter valet

På radiokanalen Echo Moskvy, som har företrädesvis liberala lyssnare, genomförde de en opinionsundersökning där frågan var: ”Röstar du på din kandidat även om du vet att han inte har någon chans att vinna?” Av dem som ringde in svarade 91 procent ja.

Det finns de som är envisa. En av telefonörerna som släpptes ut i sändning sa: ”Livet tar inte slut efter valen den 7 december. Det är klart att man måste rösta på det man tror på.”