Tomma klappar på Skattebetalarnas julafton
OECD har åter presenterat sina siffror över skattetryck och välstånd i medlemsländerna, vilket som vanligt blir en julafton för diverse påtryckarorganisationer till höger. Skattebetalarnas förening menar till exempel att siffrorna visar att det är bråttom att sänka skatterna.
”Om ingenting radikalt görs för att slopa skadliga skatter nästa år riskerar Sverige att bli ett av de fattigare länderna inom OECD-kretsen”, säger utredningschefen Danne Nordling.
Skynda långsamt
Det framgår inte av Skattebetalarnas rapport varför de skadliga skatterna måste sänkas just nästa år. Om man tittar på hur Sveriges välstånd utvecklats relativt omvärlden de senaste tio åren slås man istället av hur långsamt alla förändringar sker. Att Sverige helt plötsligt skulle hamna i botten av OECD:s välståndsliga ter sig därför osannolikt.
Tittar man närmare på statistiken ser man också att den måste innehålla enorma felmarginaler. Exempelvis blir ländernas rankning annorlunda beroende på om man använder fast köpkraftsjustering över en viss tidsperiod, eller löpande. Eftersom det torde finnas en viss osäkerhet i skattningen av köpkraftsjusteringsmått för ett enskilt år, är det inte självklart att ett löpande mått ger en bättre bild av utvecklingen.
Sverige ligger med god marginal över OECD-snittet
Men låt oss ändå anta att de siffror som högerlobbyisterna använder visar rätt. Dessa visar mycket riktigt att Sverige ligger på 17:e plats i välståndsligan, jämfört med fjärde plats år 1970. (Om den som var först med att påpeka detta hade hävdat upphovsrätt till idén hade han varit en rik man idag!)
Sverige klättrar
Men det går också att utläsa ur statistiken att Sverige har förbättrat sin position i ett viktigt avseende de senaste tio åren. Då låg vi strax under OECD:s genomsnitt, idag ligger vi med en betryggande marginal över.
Vidare kan man lätt konstatera att det finns nio länder som har mellan 100 och 110 procent av Sveriges välstånd. Det innebär att om felmarginalen inte är alldeles obefintlig skulle Sveriges sjuttondeplats lika gärna kunna vara, tja, en tiondeplats.
Däremot är risken för felräkning i andra riktningen obefintlig: Nästa land på listan är Spanien, som har en levnadsstandard på betryggande avstånd från Sveriges.
Nordlings profetior om att Sverige kan sjunka mot botten ter sig därför högst orealistiska; långt mer sannolikt är att Sverige gör en snabb comeback på tio-i-topplistan. (Låt oss ändå hoppas att detta inte händer – vem vet hur alla kampanjmakare på högerkanten skulle klara en sådan smäll mot deras verklighetsuppfattning?)
Tappar mot högskatteländer
Slutligen kan man roa sig med att titta på hur Sverige ligger till i det långa loppet. Enligt Skattebetalarnas resonemang borde Sverige tappa mer mot lågskatteländer än mot högskatteländer.
Även på denna punkt blir dock statistiken en besvikelse för högerlobbyisterna. Sverige har under de senaste tio åren ökat sitt välstånd relativt USA, Schweiz, Belgien, Japan, Frankrike och Tyskland. Dessutom har vi ökat vårt avstånd gentemot Nya Zeeland, Mexiko och Turkiet. Med undantag av Belgien är det inget av dessa nio länder som kan klassificeras som högskattestater.
Med sådana siffror kan det inte vara lätt att vara högerlobbyist
Omvänt har Sverige tappat gentemot Norge, Irland, Kanada, Danmark, Holland, Österrike, Italien och Finland. Bortsett från Irland är det ju knappast några nyliberala drömriken det rör sig om. Med sådana siffror kan det inte vara lätt att vara högerlobbyist.
Kanske skulle Skattebetalarnas förening göra som Joachim Vogel och Richard Estes och utveckla ett nytt välfärdsmått som harmonierar bättre med det egna budskapet?