Hundratals besökare varje dag. Den offentliga scen som krävs för politisk diskussion och organisering finns där, men inget sker för det finns ingenstans att prata.

Källarvåningen på Göteborgs stadsbibliotek är en metafor för politikens offentliga scen i Sverige.

Genom att utnyttja sitt problemformuleringsprivilegium på den offentliga scenen försöker politiker övertyga om att just den egna verklighetsbeskrivningen är den riktiga, och att just deras problem är de som måste rättas till. De som lyckas bäst är de som blir valda. Men när 18 procent av göteborgarna är födda utomlands, 14 procent utanför Norden - det är den senare andelen som ökar - och har andra modersmål än svenska, förlorar de ursvenska politikerna inflytande. Inte formell makt, men makten att övertyga.

Den folkpartistiske skriftställaren Anders Johnson beskriver i Demokratiutredningens skrift nr. 8 (SOU 1998:134) betydelsen av det skrivna ordet för den svenska demokratin. Läsande av bibeln och andra texter präglade Folkrörelsesverige och fungerade som medborgarskolning. Det abstrakta skriftspråket ledde till att de folkrörelseaktiva fick ett mer artikulerat talspråk som användes för att "erövra den offentliga scenen". Konventikelplakatet avskaffades precis som ståndsriksdagen.

"Dilemmat är att man inte vill omformulera den svenska nationen"

1911 genomfördes det första andrakammarvalet med allmän och lika rösträtt för män. Av ledamöterna som valdes var två tredjedelar absolutister och en fjärdedel frikyrkligt organiserade. Språkkunskaperna gav folkrörelserna makten att ändra både hur staten skulle styras och av vilka.

"Språket och makten över språket har i alla tider varit viktigt för uppbyggandet och vidmakthållandet av politiska strukturer. Det gäller oavsett om det politiska syftet har varit totalitärt eller demokratiskt, nationalistiskt eller internationalistiskt." Förklarar Johnson och menar att enandet av Sverige under Gustav Vasa lyckades på grund av insikten om att "han inte kunde skapa en stark nationalstat om han inte samtidigt skapade ett starkt nationalspråk."

Men Johnson problematiserar inte de senaste decenniernas invandring som drastiskt ändrat språkfloran i Sverige. Och som alltså borde försvaga grunden för den starka nationalstaten. Däremot beklagar han sig över att dagens politiker läser för lite.

På Göteborgs folkbibliotek är fem procent av de utlånade böckerna på utpräglade invandrarspråk, dvs om man räknar bort böcker på svenska, engelska, tyska, franska, danska och norska. Av nästan 3 miljoner boklån 1996, var 148 000 på något av de ytterligare hundra språk som finns på biblioteken - 30 000 på finska, 14 000 på persiska, 10 000 på serbokroatiska osv. Den enda boken på guaranti lånades ut sex gånger, men tyvärr blev ingen av de 14 böckerna på pashto utlånad.

Utländsk teve och press, invandring och internet - globaliseringens och mediesamhällets första svallvågor - har gjort att många människor i Sverige, främst ungdomar och invandrare, inte identifierar sig med den verklighetsbild som medelålders representanter för folkrörelserna ger uttryck för på den traditionella offentliga scenen i Dagens Eko och på DN-debatt.

Ett exempel: Bristen på kunskap i svenska är det som gör att invandrare inte får del av den politiska makten och inte får plats på arbetsmarknaden i Sverige. Det är en enig svensk politikerkårs problembeskrivning. (Invandrare brukar säga att de diskrimineras på grund av bristande "svenskhet".) Att svenska partier och arbetsgivare inte förstår att utnyttja en människa som pratar fyra språk från mellanöstern är inte ett problem i samma omfattning.

Konstiga språk på bussen och vetskapen om att endast en minoritet av eleverna i vissa skolklasser har svenska som modersmål, gör att politikerna inser att de trots kontrollen av den offentliga scenen inte längre kontrollerar medborgarnas verklighetsbild; det gäller att övertyga människor om behovet av att kunna svenska, för att dominansen ska fortsätta.

Men inte lät folkrörelserna på 1800-talet adeln sätta reglerna för det politiska samtalet? Folkrörelserna och frikyrkorna var avgörande för att Sverige skulle bli demokratiskt just för att de aldrig blev en del av den förstockade offentliga scen som ståndsriksdagen och Riddarhuset utgjorde och som styrde över verklighetsbilden.

Dilemmat i den svenska integrationspolitiken är att man i toleransens namn inte vill begränsa människors rätt till sitt eget kulturarv. Men samtidigt vill man inte omformulera den svenska nationen, och därmed politikens "demos".

Nu är det Folkrörelserna som är passé. En ny offentlig scen för dagens demos skulle kunna börja som ett diskussionsrum på biblioteken.

- Låt folk leva var de vill

- Makt är sexigt!

- Låt folk leva var de vill

- Makt är sexigt!

hem | arkiv | topp