I utskottet kom socialdemokraterna överens med centern, folkpartiet och vänsterpartiet om en lösning på försvaretsproblem, en lösning som dock inte Erik Åsbrink och finansdepartementet gick med på. Det departement som grundlade hela problemet genom att man negligerade den gamla försvarsuppgörelsen, som finansen var emot, med centern när man lade budgeten. En uppgörelse som det nuvarande s-samarbetet med mp och v inte skulle påverka.

Men så kom budgeten, där c-uppgörelsen saknades. Regeringen splittras genast i två falanger, de som vill stå för den gamla uppgörelsen och de som vill stå för - den i och för sig felbudgeterade - budgeten. Till de sistnämndas försvar inskrider även lägga-ner-vapenindustrin-lobbyn i mp. Medelst hot om att spräcka budgetuppgörelsen ger de finansen extra ammunition.

Hela cirkusen leder till att centern står där med den tillfälliga Svarte-Pettter. De har än en gång blivit lurade på politiken av de makthungriga socialdemokraterna, som gärna bryter en uppgörelse om det kan förlänga taburettsittandet.

Men frågan är om det inte är s och tyvärr Sverige som i förlängningen är de stora förlorarna. Än en gång är det bevisat att det är meningslöst att göra upp med s för sådana uppgörelser håller ingen längre tid. Så länge inte partiet lär sig att stå vid sitt ord kommer intresset för mer långtgående samarbeten med dem, förhoppningsvis, vara svalt.

Det enda som kan ändra på det är en förändrad attityd hos socialdemokraterna. En sådan lär vi dock inte få se förrän partiet har varit ett 30-procentsparti en längre tid. Förhoppningsvis tar det inte alltför många decennier.

- Statister sökes!