Frågan är dock i vilken utsträckning inskränkt yttrandefrihet hjälper de barn som drabbats av övergrepp.

På kristallnatten i Lund samlades ett femhundratal personer för att minnas illdåden för 60 år sedan och visa sitt förakt för nazism och rasism, ett utomordentligt initiativ. Men mötet nöjde sig inte med en tyst manifestation, ett fackeltåg och flera apelltal av bland andra Alexandra Pascalidou.

Nej, på klassiskt svenskt folkrörelsemanér skulle det också antas ett uttalande med krav om lagstiftning. Så kom det sig att de församlade lundaborna tvangs delta i ett politiserat spel och förväntades applådera kravet på inskränkt yttrandefrihet, riktat till statsministern själv.

Man kan aldrig lagstifta bort dumhet. Det snällaste man kan säga om kraven på lagstiftning är att de springer ur en god vilja. Problemet är att de snarare stjälper än hjälper - obehagliga böjelser och förkastlig människosyn försvinner inte genom riksdagsbeslut.

Engagerade människor måste i stället ta debatten med fördomsfulla och onda. För en liberal är det självklara att utnyttja just själva yttrandefriheten för att sprida goda motargument.

- I väntan på Schröder.

- Sanningen säljer sämre än sex.