Persson inrättar ett nytt stort tillväxtdepartement, samtidigt som han inleder ett långsiktigt samarbete med det enda parti i riksdagen som ogillar tillväxt.

Persson tillsätter en utrikesminister som ska göra Sverige aktivt i EU och vända den svenska EU-opinionen, samtidigt som hans regering tvingas stödja sig på de enda två EU-negativa partierna i Sveriges riksdag.

Paradoxerna haglar.

Allt detta sker för att upprätthålla de heliga socialdemokratiska ambitionerna: Håll ihop partiet. och behåll regeringsmakten. Alla - inom och utom partiet - skall få sitt så att makten kan behållas. Det blir köttben både till traditionalister, de nya samarbetspartnerna , och till förnyarna.

Ett köttben till traditionalisterna är att Margareta Winberg sitter kvar på Annicka Åhnbergs bekostnad. Ett köttben till förnyarna är att det nya superdepartementet får laguppställningen Björn Rosengren och Mona Sahlin. Det gäller hela tiden att balansera på den slaka linan, så att partiet håller ihop. Både för och emot EU, både för och emot tillväxt.

Ekots lördagsintervju med Björn Rosengren förstärker bilden av ett splittrat parti. I intervjun framträdde tydligt en man som ville reformera arbetsrätten, införa parentes i arbetslöshetsförsäkringen, avskaffa dubbelbeskattningen på aktier, och återgå till skattereformen. Alla dessa åsikter har han uppenbarligen förbjudits att torgföra, av hänsyn till partiets sammanhållning.

I längden är detta ohållbart. Det bästa vore om Göran gav upp. Låt partiet spricka!

Socialdemokraterna är i dagsläget ett parti utan gemensam ideologisk kompass. Partiet försöker innesluta alltför många åsikter. De borgerliga, med alla sina fel och brister, har åtminstone insett att vissa ideologiska strider förs bättre mellan partier än inom. Till den slutsatsen har socialdemokraterna fortfarande långt.

Att försöka sammanjämka de olika åsikter som finns inom socialdemokraterna är en omöjlighet. Därför är det bättre att låta skutan gå till botten och på så vis öppna upp för ett modernare partisystem än industrisamhällets.

Den post-industriella era som vi är på väg in i har andra konfliktlinjer. Konfliktlinjer som dagens partier har svårt att förstå. Det Carina Lindberg skrev i Kommunaktuellt är en träffande beskrivning av socialdemokraterna, men tyvärr gäller detsamma många av de andra partierna. Moderaterna ger fortfarande industrins företrädare ofta sitt öra, delar av folkpartiets program är som vore det saxat från SACO-program, centern är tydligt landsbygdsromantikens företrädare i svensk politik och så vidare.

För att det svenska partisystemet skall kunna förändras krävs att socialdemokraterna spricker. Först då finns möjligheten att finna de nya allianser som behövs för framtiden.

- Vad tänker Bildt på?

- En tydlig markering?

- Vad tänker Bildt på?

- En tydlig markering?

hem | topp